måleri och foto
amail: kristina.wallsten@comhem.se

Om Kristina Wallstén
Om det konstnärliga arbetet
CV

Om Kristina Wallsten

Anna Kristina Wallstén född febr.1940 på Arvidsjaurs sjukstuga

Föräldrar:
Herman Wallstén, präst 1909-1947
Birgit Wallstén, f. Lundström, 1917-2005, kartriterska, senare
husmor vid
Edelviks Folkhögskola i Burträsk 1948-1953
Fjellstedtska Skolan i Uppsala 1953-1982

Syskon:
- Greta Maria januari 1943
- Staffan 1941-1942
Uppvuxen i Moskosel, Lappland 1940-45
- Fällfors i Västerbotten 1945-1948
- Burträsk 1948-1953
- Uppsala 1953-1958
- Solothurn i Schweiz våren 1957
- Stockholm 1958 –
Bosatt i Stockholm och Finnträsk, Västerbotten

Barn:
- Jonas Fredlund 1962
- Anna Petronella Foultier 1966

Utbildning:
Folkskola i Fällfors och Burträsk 1947-1953
Magdeburgs Flickskola, Uppsala 1953 –1956
Katedralskolan, Uppsala 1956 -1957
Öppen krokiteckning för Bror Hjort, Uppsala 1957
Extra scenografielev på Uppsala Stadsteater 1958
Konstfackskolan, Dekorativ målning 1958-62
Arbeten vid sidan av:
Timanställd på Konstnärernas Centralköp ek.för. 1977-2006
Talboksinläsare: Tal&Punktspråksbiblioteket, Enter Media AB, m.fl.
Inköpare för Stockholms Konstråd

Om det konstnärliga arbetet

Allt konstnärligt arbete handlar om förberedelse, arbete, seende, lyssnande, väntan, Detta kan upprepas många gånger. Så drabbas jag oväntat av det som kanske kan beskrivas som nåd. Något har förändrats inne i mig. I detta ögonblick vet jag utan att förstå.

För mig är den konstnärliga bilden i dess olika uttryck mest släkt med lyrik eller musik: det handlar om rytmen – och om det där som inte låter sig förklaras. Det litterära språket som uttrycksmedel har varit viktigt för mig så länge jag kan minnas tillbaka.
Jag vill ge betraktaren frihet att se sina egna bilder, utifrån sina speciella erfarenheter och associationer. Att förklara för mycket blir ofta mer att begränsa synfältet än att upplysa det. Ändå sätter jag alltid en titel på dem: ”Skrot” ”On Fire” ”Lejonfågeln” ”Kombattanter” ”Onda tider” ”Maccia” ”Vågskvalp, vindsus”. Det är inga bindande namn utan kommer till efterhand, ibland under pågående arbete, ibland senare. Det som inte låter sig förklaras:

”Och jag vet inte och vet inte och håller mig i det,
som i ett räddande räcke”
(Wislawa Szymborska)

Och fotografin? Jag har använt kamera sedan jag var mycket ung: den första fick jag i 15-årsåldern. Ända till för några år sedan fotograferade jag med analog kamera: en stor systemkamera som jag senare kompletterade med en analog lättare kamera som var enklare att ta med på resor. Sedan 2007 använder jag en digital systemkamera och den följer mig nästan alltid. Den digitala tekniken är tekniskt förledande enkel – men just på grund av det svårare. Motståndet, hantverket, som jag tycker är så viktigt känns inte lika påtagligt. Ögat, blicken är densamma: det är fortfarande min blick. Jag kan sakna den abstrakta känslan hos det svart-vita analoga fotografiet: en slags autencitet. ”Jag var där”-upplevelsen är påtagligare hos de äldre bilderna. De tillkom efter mycket övervägande – varför är just det här motivet värt att föreviga och just detta negativ värt att arbeta vidare med i mörkrummet? - Digitalkameran fungerar både som en slags slags dagbok och ett konstnärligt redskap. Jag har använt mycket möda och tid för att utveckla detta. Jag kan också tydligt se en korrespondens mellan mina fotografier och mitt måleri. - Även de fotografier jag visar ger jag namn: "Påfågelkvinnan", "Han som bär världen", "Klot", "Trepart".

En fördel som jag tycker att jag har genom min erfarenhet som målare är känslan för färg och komposition. Ljusets betydelse är kanske mer självklart i mina fotografier, men genom mitt val av äggoljetempera när jag målar uppstår ett alldeles speciellt ljus inifrån eftersom huvudregeln är att måla från mörker till ljus. Jag upptäckte för många år sedan att tempera var min teknik. Jag tycker om det metodiska i arbetet: att det tar tid. Det finns vissa gränser för hur mycket man kan ändra en temperamålning utan att färgen slocknar och dör. I skymningen kan man tydligt se hur målningen lyser sedan man släckt belysningen. Det är oftast ett mödosamt arbete och jag arbetar alltid med flera verk samtidigt.

Sommartid har jag ofta både fotograferat och målat eller tecknat. Under en kort period för många år sedan försökte jag mig på att måla fotorealistiskt. Från den perioden har jag kanske fyra målningar som jag fortfarande är nöjd med. I längden blev det både långtråkigt och mödosamt (fast på fel sätt). Var fanns fantasin? eller slumpen? överraskningen? Jag beundrade de få som klarade av att göra storartade målningar, den ena efter den andra på det sättet. – Vanligast har varit att jag ägnat mig åt att fotografera på ”fritiden”. Nu har den fotografiska bilden upptagit mig nästan helt, men det händer att jag längtar efter att börja måla igen – och säkert kommer jag att göra det så småningom.

Viktiga inspiratörer inom bildkonsten är först och främst de stora modernisterna: Picasso, Matisse, Mondrian. Förutom Picasso ytterligare två ”svarta” spanjorer från en äldre tid: Velazques och Goya, holländaren Vermeer. – Målarna Bonnard och Balthus med sina alldeles egna uttryck. Inom skulpturen Brancusi och Giacometti. Och Dubuffet, både med sina bilder och sina fantastiska texter. Knappast någon har skrivit om bildkonst som han. Pinsamt nog är de alla män, men jag inser att det beror på att männen inom bildkonsten verkligen spelade en banbrytande roll och under större delen av måleriets historia. Inte underligt eftersom de varit helt dominerande inom bildkonstens område. (Annorlunda är det inom litteraturen, där kvinnorna ofta spelat en banbrytande roll.) Tack och lov har detta nu börjat förändras. Det har tagit lång tid.
Den svenska konstnär som betytt mest för mig är däremot kvinna: Siri Derkert med all sin mångsidighet och kraftfullhet, Hennes collage tycker jag utgör höjdpunkten i Sverige när det gäller modernismen. Frida Kahlo är en annan konstnär och kvinna. Hon målade sig bildligt talat ut ur sjukdom och ett svårt handikapp med en styrka och ett kraftfullt gestaltande som trotsade allt.

Fotografer som betytt mycket för mig är Jacob Riis, Henri Cartier-Bresson, Koudelka, Brassaï, Christer Strömholm och Sune Jonsson. Och Sally Mann som dokumenterar sin familj, sina barn, landskap och döda människor med allvar och stor lidelse.
Även kyrkmålningar från medeltiden: Albertus Pictors bilder framför allt etsade sig tidigt in i mitt minne genom sin tydlighet och sin svärta. De levande bisarra motiven med scener ur helvetet blandade med en rik ornamentik.

Ändå: Sedan jag kom i kontakt med den islamska konsten med sin oändligt rika mönsterskatt och sin översinnliga arkitektur tyckte jag att den överträffade allt som gjorts både dessförinnan och därefter: Hagia Sofia som vid mitt första besök 1981 fortfarande upplystes med gaslågor och tycktes sväva mellan himmel och jord. Eller det höga kupoltak i Alhambra där ljusinsläpp genom målade glasfönster och ornament i trästuckatur ger illusionen av en stor stjärnhimmel. Som mitt ressällskap sa: ”Jag är visserligen inte religiös men när jag ser det här taket är det omöjligt att föreställa sig att detta är gjort av människor”.

Till sist ett litet urval av alla mina favoritcitat:

”Min femte punkt handlar om att vår kultur hyser ett så obetingat förtroende för språket –framför allt för skriften och dess förmåga att återge och bearbeta tanken. Detta tycker jag är ett fullkomligt misstag. Jag uppfattar språket som ett slags grov, mycket grov stenografi; ett system av mycket rudimentära…….”

Jean Dubuffet (1901-1985). Och slutligen ett citat från ett helt annat håll: författaren och den både beundrade och hatade teaterkritikern Bengt Janson, vars födelse- och dödsår inte ens går att hitta på Wikipedia. Jag tycker det handlar mycket om svårigheten för alla slags konstnärer att kasta sig ut, kanske handlöst, för att i bästa fall finna någon slags grund:

”Om man inte tror på ordet
vad skall man då tro på?
Om inte bilden hjälper
vad hjälper då?
Att gå på vatten
är inte så svårt som det sägs.
Det berättas från Pireus
där det förtäljes bland resenärer
att många förlista sjömän
även de ärligaste
föredragit att gå på vatten
framför att drunkna.
Men om bilden inte håller.”
Ur ”Döden växer som ett barn” Dikter 1960


 
CV
KRISTINA WALLSTÉN

Född 1940 i Arvidsjaur
Bosatt i Stockholm och Finnträsk
Studier i figurteckning för Bror Hjort, Uppsala
Extra scenografielev på Uppsala Stadsteater hösten 1957
KONSTFACKSKOLAN, DEKORATIV MÅLNING 1958 – 62


SEPARATUTSTÄLLNINGAR
Galerie Blanche, Stockholm 1993
Gallerihuset Östersund 1994
Saabs Konstförening, Linköping 1995
Galerie Blanche, Stockholm 1999
Galleri Hedlund, Stockholm 2004
Länsmansgården, Åkersberga 2004
Galleri Ekwall+Törnblom dec.2008”
Mellan dröm och verklighet/Between dreams and reality”,
(mentor: Joakim Strömholm, fotograf)
"Växelbruk" Målningar och fotografier Galleri KG52, Stockholm 2012
”Växelbruk II” Målningar och fotografier Burträskbygdens konstförening 2014, Burträsk

SAMLINGSUTSTÄLLNINGAR
”Barns uppväxtvillkor”, Konstfrämjandet: Vandringsutställning 1978-79
”Stadsbarn” Nationalmuseum 1979
Galleri Mollberg, Stockholm 1987
Konstnärer för Fred”, Kulturhuset, Stockholm 1988
”Flaggor kring Kinneviken”, Lidköping-Götene 1992
Galleri Lilla Bleu, Stockholm 1993
”K-Banan”, Lidköping-Götene 1994
Flaggutställning, Kiel ”Ars Baltika” 1994
”Skapelser” - ett projekt för 26 kyrkor i Västergötland 1995
”Halland-Havet-Ljuset Galleri K-Ram, Halmstad 1998
”Nordisk Akvarell”, Valdemarsudde, Stockholm 1998
Galleri Hedlund, Stockholm 2005
Sven Ljungbergmuséet 2007-2008
Konstnärernas Höstsalong, Kista 2009
Höstsalong, Edsviks Konsthall 2009
Akvarellutställning, Edsviks Konsthall 2010
Höstsalong, Edsviks Konsthall 2010


OFFENTLIGA UPPDRAG (Urval)
Oxelösunds Gymnasium Aulan ridå (tävling) 1962
Solna Skytteholmsskolan Aulan ridå (tävling)1982
Kolarängsskolan, Järfälla 1983
S:t Görans Barnkliniker, Stockholm 1985-86
Tekniska Skolan Aula, Katrineholm 1985-86
Karolinska Institutet, grafiskt blad till nobelpristagarna i medicin 2006


ÖVRIGT
- Research och fotodokumentation om Kyrkokonst i Östergötlands gamla barockkyrkor tillsammans med konstnären Hans Fredlund och Jan Thomaeus, författare och bildlärare/terapeut till J.T:s utställning på Moderna Muséet 1986-87(?)
- Huvudredaktör till Jan Thomaeus bok ”Byarnas bilder - Folkets förbisedda konst” (Carlssons förlag 1991)
- Medverkar med ett kapitel och ett par fotografier i boken ”Tusen systrar ställde krav
Minnen från 70-talets kvinnokamp” Migra Förlag 2010

LITTERATUR
Thomas Millroth: Måleri i tanken och handen (Page One Förlag) 1994, m.fl.
Jessica Kempe, Inger Fredriksson, Helena Lindblad m.fl.

KATALOG
Växelbruk – fotografier och målningar Migra Förlag

- Representerad i Statens Konstråd, Stockholms Konstråd, ett flertal kommuner och landsting, Folkets Husrörelsens samt privata samlingar.